Katten med de stora tofsarna i öronen

Ibland händer det där med kärlek vid första ögonkastet. 

                                    

Längtan efter en hund som jag haft sen jag var liten blev för stor. Nu går det inte längre! Jag vill ha en pälskling i mitt liv! Tanken med katt har aldrig slagit mig, jag var en hundmänniska och så är det med det. Bondkatter får ögonen att klia, de rivs och bits när man minst anar det. Men längtan och livet går inte alltid ihop. 

Sommaren 13 åkte B (sambo) jag och brorson till Skånes djurpark och hade verkligen en toppen dag, ett minne för livet. Där på djurparken såg vi de vackra stora katterna med tofsarna i öronen, de här av modell större nämligen lodjuren. Så vackra! Veckorna gick efter besöket på djurparken och längtan efter ett eget djur var större än någonsin. Men hur vi än vände och vred på ekvationen med hund och heltidsjobb så kom vi till en återvändsgränd. 

B har haft katt tidigare säger en dag - jag vill ha en Maine coon. Jag förstod ingenting, lät bara som 'grekiska' i mina öron. Han började visa bilder på de här underbara katterna och likheterna med de vackra lodjuren var ett faktum. Men de där kliet i ögonen, anledningen till att jag aldrig tänkt på att jag skulle kunna ha katt tidigare. Efter lite funderingar och läst på så insåg jag att jag klarar mina vänners Norska skogskatter och Maine coon ska ha mindre av det där ämnet i saliven som man reagerar på. 

Vi kan ju alltid prova? Jag började titta på nätet och rätt omgående så föll jag pladask för en fyrbent vän som sökte nytt hem. Vi har inget att förlora, vi frågar om vi får komma på besök och träffa den lilla fyrbentingen och se hur jag reagerar i ett hus fullt med katter med tofsar i öronen. 

I dörren möter oss en liten valp som så ivrigt ville hälsa. När valpen var färdig hälsad kommer de största och vackraste katt jag sett fram till oss och puffar på B - klia mig!

Visst att jag träffat katter för men jag förstod mig inte på dem. Man klia och mös och sen börjar de bitas och rivas? Men de här var ett helt annat temperament, så lugna och så nyfikna på en och samma gång. 

I bland får man tänka om! Det blev ett till besök och den gången lämnade vi med en kattbur i handen och 1 timme med mjauande i bilen senare så var vi hemma och ett nytt liv började. Livet med katten Kenzo! Kenzo är uppfödarens namn och hon har fått behålla det hos oss av enkla anledningen att många viljor som ska bestämma och ja det är ett passande namn. 

När jag tittar på en stora vackra katten som ligger på golvet och spanar på mig så kan jag inte tro att hon var så lite när vi fick hem henne!

Ni får inte tro nu att att skaffa katt för mig var ett andrahands lösning när inte hund går. Nä det var en annan värld som öppnade sig när vi började fundera att det kanske går trots att det brukar klia i ögonen av vanliga bondkatter. Kenzo har lärt mig hur det är att leva med katt och framförallt hur de fungerar och beter sig. 

Hon älskar att ligga i väskor, eller på! 

Handfatet var med populärt när hon var mindre, nu får hon inte plats!

Det tog inte lång tid förre jag sa till B att jag kommer aldrig vilja vara utan en Maine coon, så underbar ras!

Gäsp!

Men tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig. Min så smidiga katt, trots sin storlek började bli klumpig. En dag så ramlade hon ner från sitt klösträd utan att ta för sig ordentligt. Påsken kom och såklart lång helg. På påskafton var det som att inte bakbenen ville som hon. Men hon åt och gick på lådan och i med det så hade djursjukhusen mer akuta fall. 

Första vardag var det att fara iväg till veterinären och detta skulle bli ett av många besök. Diagnos troligen spricka i höften och smärtstillande. Par dagar gick och hon blev riktigt arg och visade tydlig att hon hade väldigt ont. Matte var utom sig. Fick starkare smärtstillande som skulle ges med sprutor i munnen. Detta var bara början på utredningar och förtvivlan. Efter besök hos specialist och inga riktiga diagnoser utan bara bockat av på lista vad det inte är så blev det ett besök på djursjukhuset i Helsingborg. 

Veterinärens utlåtande fick mig att tappa hoppet. Vi kan inte ha ett djur som lider hur mycket vi än tycker om henne (hon fick mediciner som gjorde att hon inte hade så ont, men de kan hon ju inte gå på för alltid). Vi har ett jätte sjuk djur utan några fel på? Frustrationen är stor, veterinären ringer tillbaka och säger att -ja jag vet vad jag sa och vad jag såg på undersökningen men CT-röntgen visar inget. Det är inget fel på er katt men ja hon är fortfarande sjuk. Massa tester är tagna men inte mot borrelia. Vad är oddsen att en innekatt på mindre än ett år som bara varit ute på altanen och lite i trädgården ska ha borrelia eller andra fästingburna sjukdomar? Test tas och jo det visar antikroppar mot borrelia. Veterinärerna säger att hon ska inte bli så dålig och på det viset av borrelia. Vi valde att ge henne antibiotika i kombination med kortisonet hon redan gick på. 20 dagar gick och antibiotikan var slut. 

Kenzo är i soffan! Hon har hoppat upp själv! Matte hjärtat slog en volt! Kortisonet trappades ut sakta sakta. Kenzo började gå upp i vikt, hon började busa och bli mer den där katten jag hade lärt känna. Idag mår Kenzo bra igen och Matte och Husse är evigt tacksamma för det!

Här är Kenzos kompis gerbilen Donna. De hade ett litet destruktivt förhållande, Kenzo gillar att titta på Donna (som tyvärr inte finns mer) och hennes kompis Doris. Gerbiltöserna gillar att mobbas med Kenzo och springa mitt framför näsan på henne och retas då hon inte kan komma in till dem!

Papperskassen, det bästa som finns!

1 år och 3 månader och för stor för handfatet.

Ser så roligt ut när fröken är nybadad.

Köks häng

När vasken är för lite får man ligga på toa istället!

Kenzo i trädgården

På första bilden är hon 4-5 månader har jag för mig. Andra bilden ca 10 månader och bilden nedan knappt 2 år. 

Nu känner jag att min pälskling har fått en ordentligt presentation. Älskade djur. Så glad varje dag att jag har dig i mitt liv!