Digitalis - den giftiga skönheten

Digitalis eller som den heter på svenska Fingerborgsblomma. Väldigt vacker och väldigt giftig. Jag ser inga konstigheter att ha giftiga växter i trädgården, så länge man vet om att de är giftiga. De flesta växter som är giftiga måste man förtära för att de ska vara giftiga för oss, och vist det händer att jag äter mina blommor men dock bara de ätliga! Jag kanske ser på det annorlunda om det vistas små barn i trädgården, men enligt giftinformationens hemsida så är det ovanligt med förgiftning hos barn av just fingerborgsblomma. Digitalis är en gammal medicinalväxt vars glykosider man använder i olika sorters hjärtmedicin. Nu när ni vet att ni inte ska tugga i er denna skönhet så tänkte jag berätta mer om den.

Fingerborgsblommans blommor är klocklika och passar på fingret som en fingerborg, där av namnet. Jag har nu mer mycket fingerborgsblommor i min trädgård, jag köpte nämligen en fröpåse för några år sedan och sådde upp i små krukor. Det blev hur mycket småplantor som helst som jag sedan planterade ut i rabatterna. Vi har att göra med en bienn växt, nämligen tvåårig. Första året är det en bladroset och andra året går den upp i blom. Men den kan även vara flerårig. I vilket fall så frö sår den sig på platsen och kommer åter på det sättet år från år. I den fröpåsen jag köpte var det blandande färger allt från djupt rosa till vita.

Foto av Therese

Min kära vän Therese som är Biolog och forskar på humlor var ute hos mig tidigare i sommar när fingerborgsblommorna stod i full blom. Hon gladdes så åt alla humlor som mumsade för fullt i trädgården. Hon lyckades fånga två humlor i full action och jag fick lära mig att och man titta nära på den översta humlan i bild så ser man pollenkragarna på humlans bakben och den långa tungan!

För mig är Fingerborgsblomman helt klart en mormorsväxt, den har funnits länge i Sverige och växer förvildad på sina ställe i vårt avlånga land. Ett klart måste för den gammaldags trädgården.

Enligt blomsterspråket betyder Fingerborgsblomma - Ouppriktighet. Vem vet, det kanske har att göra med det vackra yttre och giftiga inre...

Salta vindar

Idag så tänkte jag inte skriva om trädgård, utan dela med mig av foto på en av de vackraste platserna jag vet! Naturreservatet Tjurpannan som ligger mellan Grebbestad o Havstenssund. När vinden viner så bjuds här på ett fantastiskt skådespel. Till skillnad från många andra platser i den Bohuslänska skärgården så är det inte så mycket skärgård utan mest fritt blås från havet mot land, vilket gör att vågorna kan slå in med full kraft. 

Tätt i perennarabatten

Jag har aldrig förståt tjusningen med bar jord i rabatter. Visst i början när rabatten är ung o innan plantorna växt till sig men sen tycker jag att ju tättare och frodigare ju bättre. Idag är jag på besök i min första trädgård, där trädgårdsintresset började hos Mor och Far. 

De har en avlång rabatt som går under namnet just avlångarabatten. I denna växer det så det knakar, ingen bar jord så långt ögat kan nå! Så klart finns det fördelar och nackdelar med allt. Om man har en rabatt där var växt har sin plats och bar jord mellan så vet man var varje växt är och det är inte risk att de större plantorna kväver de andra växterna. Men det blir ett fasligt ogräsrensande för att hålla all bar jord ogräsfri. Om man då istället har en tät rabatt så får man lite då och då se till så att alla växterna får plats genom att dela och klippa tillbaka de som sprider sig mest. Även rycka upp de där få ogräsen som kommer upp bland allt det andra. Men jag tycker just att detta är charmen! Att saker och ting förändras. Vad gör väl det om den ena växten tar över lite? På fotot ser ni en häck av lavendel som ram mot uteplatsen, de limefärgad blommorna är den tacksamma jättedaggkåpan bakom den en skarpt rosa näva o kransveronika. 

Näva (tyvärr vet jag ej sortnamnet) 

Kransveronika

Norrvikens trädgårdar

Semesterns första dag bjöd på en tur till Norrvikens trädgårdar utanför Båstad. Parken har fri entré och bjuder på flera rum med olika trädgårdsstilar. Det ena finare än det andra. Jag tänkte dela med mig av fotona jag tog under besöket. 

Villa Abelin har fått sig en ordentlig ansiktslyftning sen jag var på Norrvikens förra gången sommaren 2012. Mitt i siktlinjen skjuter nu en vacker fontän upp. Platsen framför villan omgärdas av pampiga cypresser och tujor, vilket ger platsen en speciellt karaktär. 

Längst sidorna av huvud vägen in i parken kan man skåda välklippta Avenbokshäckar men perenna planteringar framför. Stjärnflockan blommar för fullt och överblommade Allium bollar ger en fin kontrast. Jag tycker det finns en charm i det som inte är uppenbart vackert. Vi tittar gärna på de blommande blommorna men skira skott, fröställningar och enbart grönväxt kan vara minst lika vacker på sitt sätt. 

Vattenträdgården 

Pampiga Hortensior

Daglilja

Hortensians färg påverkas av vilket pH det är i marken.

Tyvärr gör inte bilden riktigt Kopparlönnen (Acer griseum) rättvisa. Stammen är som namnet låter kopparfärgad och extra fint när solen lyser på den.

Renässansträdgården med strikta buxbomshäckar och buxbomsklot i olika storlekar.

I Nordtyska planteringen fann vi ett underbart blått-lila hav av Nepeta och  Nävor.

Japanska trädgården

Japansk lönn

Hjärtformade blad av Katsura

Katsura (Cercidiphyllum japonicum) är ett underbart träd! Klar favorit! Hjärtformade klart grönablad som får fin höstfärg. Katsuran behöver mycket vatten för föredrar att står på fuktiga platser. Kakträd är ett annat namn på Katsuran vilket kommer av att den doftar som spunnet socker eller kaka på hösten när bladen faller till marken. 

Akleja - Galenskap

Mitt första blogginlägg vill jag tillägna en av mina absolut favoritperenner Akleja (Aquilegia). Det finns massvis olika sorter och färger, vilka gärna korsar sig med varandra och blir till nya spännande kombinationer. 

Men en sak har de gemensamt och det är att de sprider sig. Man vet aldrig riktigt var man har den. Ingen växt för den som är pedant och vill ha koll på sina växter. En Akleja kan man inte tämja utan den växer där den själv behagar. Har sett den växa på trädgårdarnas mest ogästvänliga platser så som singelgångar och den där smala kanten som blir mellan den hårda asfalten och ett staket. 

Aklejan har funnits länge i Sverige och kan gott ses som en riktigt "mormorsväxt". Det lättaste sättet att föröka aklejor är med frö. Låt fröställningarna sitta kvar till det blivit bruna och fröna svarta då är de mogna att plockas. På detta sättet så kan man byta frö med varandra och få in fler spännande färger i sin trädgård. Man kan så de plockade fröna direkt efter man plockat dem eller vänta till våren.

Men vad menar jag med galenskap? Jo enligt Blommornas språk så betyder Akleja Galenskap, varför kan man ju undra... 

Vit fylld akleja tillsammans med en Hosta

Lila-blå Akleja med vit mitt

Aquilegia vulgaris 'Nora Barlow' Rosa- limefärgad fylld Akleja